Är katter verkligen så otacksama som det verkar?
Svaret är nog tyvärr ja.
Men vad grundar jag detta på egentligen? jo, det ska jag berätta;
1. Varje natt så erbjuder jag vår katt sängplats och att bli kliad lite på ryggen innan han somnar, något som jag absolut inte hade tvekat en sekund för. Men vår lilla Elliot har helt andra planer än det myspys som jag har tänkt ut, så hela natten springer han fram och tillbaks och försöker döda mina fötter, bokstavligt talat.

2. Vi köpte en fluffig liten igloo till honom att ligga och götta sig i, som vi ställde bredvid vår egna säng, Men ända platsen som duger för Elliot är inne på dass, för att han tycker att det är för långt till kattlådan annars antagligen.

3. Vi köpte en sele och koppel till honom, så han skulle få vara ute lite emellanåt, så vad gör katten för att tacka oss efter vår lilla kvällpromenad? Jo, han "ramlar" ner från balkongräcket, och landar på gräsmattan, (som tur skadade han inte sig, för det är ju bara två till tre meter ner). Jag springer ut iallafall, helt orolig och ska  plocka in katten och se så att han mår bra, men det behövde jag knappt se efter för direkt när jag kom ut så bestämde han sig för att visa tacksamhet för min bekymran genom att starta ett pari "kom och ta mig om du kan".

4. Jag kan ärligt inte urskilja om det är oss han älskar, eller att det är vi som fyller på hans matskål och tömmer hans kattlåda.


Tror ni det går att byta han mot typ en golden retriver eller en vandrande pinne?